Han ska bli världens bästa kock

Han ska bli världens bästa kock

Sebastian Gibrand är skåningen som under förra året tog silver i världens mest prestigefyllda matlagningstävling Bocuse d´Or, vann Kockarnas Kamp och lagade Nobelmiddagen. I år tränar han för sin andra medverkan i världsmästerskapet och denna gången satsar han på guld.  


När vi besöker Sebastian i provlagningsköket i Vasastan pågår det full förberedelse inför den europeiska kvaltävlingen till Bocuse d’Or som hålls i Tallin i maj. De 10 bästa tävlande går vidare till den stora världsfinalen som hålls i Lyon i början av 2021.
Förutom att tävla i världens mest prestigefyllda kocktävling kammade Sebastian förra året hem vinsten i Kockarnas Kamp och ansvarade dessutom för Nobelmiddagen. Han sammanfattar året som intensivt.
– Förra året var väldigt intensivt med tävlingar och inspelningar som avlöste varandra samtidigt som jag planerade för Nobelmiddagen. Detta året kommer säkert bli minst lika intensivt men med mycket fokus på Bocuse d’ Or såklart.

Många som sett det hyllade TV-programmet Kockarnas Kamp känner nog igen Sebastian som den extremt tävlingsinriktade kocken som kämpade sig till en vinst. På plats i hans provlagningskök uppfattas han däremot som väldigt varm och välkomnande och jag kan inte låta bli att fråga om hur mycket sanning det ligger i hur han framställdes i programmet.

– Det var tydligt att jag skulle fylla en specifik roll. Mycket av fokus låg på att förstärka vissa av mina karaktärsdrag vilket gjorde att jag framställdes som rätt dryg. Men ska jag vara ärlig så spelar det mig inte så stor roll, jag försöker fokusera på det jag kan påverka istället, säger han och ställer en stor kanna kaffe och en nybakad sockerkaka på bordet där vi sitter.

Sebastian på plats i sitt provlagninskök i Stockholm

Hur var det att medverka i Kockarnas Kamp?
 – Det var en rätt tuff tid. Dels att gå direkt ifrån två års stenhård träning inför VM till en TV produktion, men också för att jag under inspelningen drabbades av Borrelia. Jag var totalt orkeslös och min kropp var helt slutkörd, men jag kämpade mig igenom det och det är jag väldigt nöjd med idag, säger han och nickar mot pokalen i fönstret.

Bocuse d’Or, även kallat världsmästerskapet i matlagning, grundades av den franske stjärnkocken Paul Bocuse. Tävlingen går av stapeln vartannat år då kockar från hela världen samlas för att tävla om den eftertraktade titeln som världens bästa kock. Två års träning inför finalen avgörs när kockarna under 5 timmar och 35 minuter lagar mat till en jury på fjorton personer, inför flera tusen åskådare. Senast Sverige tog hem vinsten var 1997.

– Att tävla i VM i matlagning kan liknas med vilken elitidrott som helst. Det kräver enormt mycket tid, fokus och mental styrka för att klara den press och påfrestning som tävlingen innebär. Och även om det är jag som är ansiktet utåt för Sveriges bidrag i tävlingen, så är vi ett stort team på tjugo personer som gör det möjligt. Allt ifrån personlig tränare och mental coach till designer och assisterande kockar.

Till skillnad från många andra elitidrotter är VM i matlagning ingenting som man blir rik på. Under de två år som det tar att träna inför finalen i Lyon arbetar hela teamet obetalt.
– Jag fick spara pengar i över fem år för att kunna satsa på Bocuse d ’Or första gången, säger Sebastian. Det är ingenting man blir rik på men upplevelsen är värd väldigt mycket mer än så, att få se några av världens bästa kockar stå öga mot öga och kämpa för det prestigefyllda guldet är något alldeles speciellt. Och nu är det dags igen, säger han och ler.

Teamet består av f.v Henrik Nordström, Jakob Persson, Sebastian Gibrand och Jonas Dahlbom

Hur kommer det sig att du väljer att ställa upp igen?
– Redan när jag klev upp på prispallen och satte foten på andraplatsen bestämde jag mig för att jag skulle satsa igen och då ta hem guldet. Skillnaden mellan att komma etta och tvåa är enorm. Som tvåa får du ditt silver och en klapp på axeln och sen glöms det bort. En vinst däremot innebär otroligt mycket, det är världens bästa kvitto på att jag verkligen kan laga mat.

Hur skiljer sig förberedelserna denna gången jämfört med förra?
– Vi har gjort en grundlig analys för att förbättra det som behövs och fortsätta med det som vi gjorde bra. Teamet är förändrat och jag försöker att ha en mindre nitisk bild av det hela. Sist när jag skulle tävla levde jag ett extremt planerat och inrutat liv. Min lägenhet var avskalad och pedantiskt ordningsam, jag uteslöt alkohol och allt som inte hade med tävlingen att göra. Nu försöker jag njuta mellan varven också och umgås med vänner för att komma utanför tävlingsbubblan och hämta energi av det istället.

Sebastian växte upp i Helsingborg och visste redan när han var tio år gammal att det var kock han ville bli. Trots att familjen ville att han skulle välja ett akademiskt spår valde han sin egen väg.
– Jag började praktisera på Gastro i Helsingborg när jag var fjorton år gammal. Trots att jag stod och hackade lök 12 timmar i streck den första tiden så förstod jag att om jag visade framfötterna med de enklaste uppgifterna skulle jag få fler. Och mycket riktigt fick jag fler uppgifter efter hand och blev en dessutom en fena på att hacka lök, skrattar han.

Varifrån kommer din vinnarskalle?
– Vissa kallar det målmedvetenhet men jag menar att det är en självklarhet. Det handlar om att bestämma sig för en sak och sedan ge allt man har, då blir man duktig. Det krävs att man jobbar hårt för att bli duktig, många gånger dubbelt så mycket som alla andra. Ibland är det mindre kul och då är det lätt att börja ifrågasätta de val man gjort. Men så tror jag att det är oavsett vad man väljer att göra.

Hur gör du för att hitta din inspiration?
– När jag var yngre jobbade jag stenhårt för att spara ihop pengar och sen reste jag runt och åt på de bästa restaurangerna, det var fantastiskt bra för att få inspiration. Nu försöker jag hitta inspiration i det mesta, allt ifrån design till natur och resor.

Finns det någon plats i världen där du blir extra inspirerad?
– Jag älskar Köpenhamn! Människorna där har en annan mentalitet än vad vi har i Sverige. Det är mer öppet och internationellt och approachen till mat är väldigt avslappnad, som kontrast till Sverige där det lätt ska vara perfekt och nästan lite snobbigt.

Vad är den största utmaningen med att tävla för att bli världens bästa kock?
– Det är utan tvekan psyket, det krävs otrolig mental styrka. Man har stått i två år och tränat, och jobbat helt gratis för att sedan lägga upp det hela på ett fat och låta en jury bedöma det. För mig krävdes det fem års ekonomisk förberedelse för att kunna göra detta och all den tid man investerar avgörs på ett par sekunder. Så den mentala pressen är extrem.

Hur gör du för att hålla fokus och vara stark mentalt?
– Jag tränar med min mentala coach flera gånger i veckan. Det hjälper mig att fatta rätt beslut och lägga min energi på rätt saker. Den problemlösningsförmågan är ett otroligt viktigt verktyg, exempelvis under EM när jag låg tio minuter efter min tidsplan och spisen gick sönder. Då krävs det att man fokuserar på det som går att påverka och inte låsa sig vid problemet.

Vad skulle ett guld i Bocuse d’Or betyda för svensk gastronomi?  
– Det skulle innebära väldigt fina möjligheter både för Sverige som matdestination och för mig personligen. Tävling är ju sjukt roligt och kombinationen mellan det och min vilja att lära mig och utvecklas ger mig bra chanser att ta hem detta. Samtidigt vill jag inte sticka under stol med att jag gör det för mig själv, jag vill se hur långt jag kan gå.

Finalen i Bocuse d’Or avgörs när kockarna under 5 timmar och 35 minuter lagar mat till en jury på fjorton personer, inför flera tusen åskådare.

Vad gör du när du inte tävlar?
– En stor del av min passion för matlagning och kockyrket handlar också om att stötta ungdomar med liknande mål och drömmar. Därför har jag under många år arbetat med unga, blivande kockar och försöker inspirera och dela med mig av mina erfarenheter till dem. Vi behöver få in fler kockar i branschen och då behövs engagemang och någon som vågar ta sig an de yngre för att coacha och utveckla dem. Jag brinner för att skapa en sund och välmående bransch och det arbetet börjar hos våra ungdomar.


Hur ser din framtid ut efter Bocuse d’Or, blir det en tredje gång?
– Man ska aldrig säga aldrig. Men spontant känner jag mig rätt klar med att tävla. Jag har en del mål och framtidsvisioner om att öppna eget tillsammans med min kollega Robert Sjöberg, men än vet jag inte vad det kommer bli. Nu ligger allt fokus på att ta hem guldet och efter det får vi se. Det kommer alltid något nytt, jag kommer alltid vara en person som springer snabbt framåt och då brukar det hända mycket längst vägen.


Text: Agnes Jarfjord

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *